Aktuellt

Kontext: Oidentifierad – Mexiko, 2020

By 11 oktober, 2021 juni 6th, 2022 No Comments

Film: Oidentifierad / Sin señas particulares
Spelfilm, Fernanda Valadez. Mexiko 2020
Tal: Spanska, engelsk undertext
Längd: 97 min.

MALMÖ: Lördag 30 oktober | 19:15–21:15  PANORA
LUND: Torsdag 11 november | 18:15-19:55 KINO


Oidentifierad – Sin señas particulares / som också betyder ”Utan särskilda tecken”, något som kan sägas i sammanhanget av att leta efter en person, eller att hitta en person, anonymt.

Detta är en berättelse av vanliga folk i Mexiko som lever konsekvenserna av systematiska brister som har byggts upp under många decennier.

Migration, fattigdom och organiserad kriminalitet är resultat till den progressiva privatisering av olika sektorer i den ekonomiska systemet i Mexiko. Många pekar att detta började i 90 talet med NAFTA – Frihandelsavtal mellan Mexiko, USA och Kanada. Men egentligen började tidigare under 70 talet, när den dåvarande regeringen av PRI (Institutionella revolutionens parti, som styrde landet totalt nästan 80 år efter den mexikanska revolutionen) öppnade för de första privatiseringar av banker, telekommunikationer och andra industriella sektorer (förutom olja och el). De statsägda skola och vård fick ännu mindre investeringar och på det sättet privatiserades även många grundliga tjänster till alla invånare. Det blev helt enkelt dyrare att utbilda sig och blir sjuk. På det sättet grundades villkor för att NAFTA skulle ske. Mexiko skulle ojämlikt konkurrera direkt mot USA och Kanada, som var mer industrialiserade och krävdes billig arbetskraft. Investeringar i det mexikanska landet minskade och plötsligt var många lantbrukare arbetslösa, fattiga och utan en chans att konkurrera. I dag importeras nästan 80% av alla mat i Mexiko.

Då blev migrationen ännu kraftigare mot USA. Folk som kunde inte se andra möjligheter lämnade sina hemtrakter för att kunna jobba på landet i USA. Underbetalade och med hemska arbetsvillkor, men till och med detta var bättre än att stanna i Mexiko. Många migranter från länder i Central Amerika ser också bättre möjligheter i att gå genom hela Mexiko och sina faror, än att stanna hemma under våld och arbetslöshet.

Det överblivna landet blev då fältet för andra landsdispyt. Extraktiva industrier, särskild gruvföretag från Kanada, skulle utnyttja situationen, men också kriminella grupper som letade efter land för olaglig odling. På det sättet byggdes upp ett våld som började att ta många liv i olika delar av Mexiko, och särskild dessa områden som är på väg mot USA eller som är rika på naturresurser, t.ex. in berggrunden.

År 2006 bestämde sig Felipe Calderón, den dåvarande president, att kriga mot drogkarteller, och det visade sig att dessa var mycket mäktiga. Vad kriget har nått är att splittra de stora drogkarteller i flera mindre och mer effektiva kriminella grupper som också diversifierade deras aktiviteter. Innan var det bara droger som såldes, efter det blev det också kidnappar, organtrafik, människohandel, etc. Det har visat sig också hur korrupta är myndigheterna i alla nivåer, både politiker, polis och militärer har inblandat sig i olika kriminella grupper.

Kriget har lämnat sedan dess så många döda människor och försvunna människor. Migranterna lider situationen på ett sätt som är kanske den värsta. Utan många resurser, långt bort från familj och vänner, med alla fördomar av ett samhälle som kriminaliserar dem för att migrera. De är lätta offrar till kriminella verksamhet.

Som motstånd har också flera grupper av föräldrar och särskild mammor, som har organiserat sig för att leta efter sina anhöriga som har försvunnit, t.ex. föräldrarna till de 43 studenter av Ayotzinapa i södra Mexiko eller Las Rastreadoras del fuerte, i Sinaloa. De har tagit uppgiften själva att leta, spåra, gräva och identifiera människorester. De hjälps åt inom civila nätverk som inkluderar olika skydd för migranter, kollektiv för mänskliga rättigheter och aktivistiska databas. Denna rörelse belyser på hur byråkratiska och inkompetenta de myndigheterna är. Straffrihet i Mexiko är högt, mer än 90% av alla brott undersöks inte.

Det uppskattas att 90,000 personer är försvunna i Mexiko idag. Regeringsskiftet har inte ändrat mycket den här situationen. Bara i de senaste år har 25,000 personer anmälts som försvunna.

Inledning av Yénika Castillo.